Lindex och WaterAid Sverige har berättat om ett treårigt samarbetsprojekt i Chattogram i Bangladesh. Målet är att kvinnor som arbetar i textilindustrin, och deras familjer, ska få vatten, toaletter och hygien som tål ett förändrat klimat. Artikeln går igenom vad som är känt, vad som saknas och vad VA-branschen kan ta med sig.

Vatten är sällan det första vi tänker på när vi köper kläder. Ändå bor många av dem som sytt plaggen i områden där rent vatten och fungerande toaletter inte går att ta för givet. Den 14 oktober 2026 beskrev Lindex och WaterAid Sverige hur deras samarbete fortsätter. Vi har tidigare skrivit om organisationen i artikeln WaterAid – Rent vatten som förändrar liv. Den här artikeln bygger vidare på det och tittar på just det här projektet.

Vad har Lindex och WaterAid berättat?

Enligt pressmeddelandet gäller det ett treårigt partnerskapsprojekt i Chattogram, hamnstaden vid Bengaliska viken. Kvinnliga textilarbetare och deras familjer ska få bättre tillgång till vatten, sanitet och hygien som är anpassade till klimatet, och arbetet för kvinnors hälsa, värdighet och trygghet ska stärkas. Pressmeddelandet beskriver fyra delar:

  • Infrastruktur. Investeringar i vatten- och avloppslösningar som klarar klimatpåverkan.
  • Kunskap och dialog. Utbildning, beteendeförändring och bättre samtal mellan arbetare, lokalsamhällen och fabriker.
  • Kvinnors hälsa. Tryggt vatten, menshälsa, hygien och skydd mot hälsorisker som hänger ihop med värme.
  • Ett globalt ramverk. Lindex och WaterAid ska ta fram ett sätt att bedöma och förbättra hur leverantörer arbetar med vatten, sanitet och hygien, och erfarenheterna ska delas internationellt.

I pressmeddelandet kommenterar Mathilda Piehl, avdelningschef för kommunikation, insamling och företagssamarbeten på WaterAid, och Anna-Karin Dahlberg, sourcing- och hållbarhetschef på Lindex. Om det tidigare samarbetet skriver parterna att tusentals textilarbetare och deras familjer har fått rent vatten, toaletter och bättre hygien.

Vad pressmeddelandet inte säger. Jag hittar inga uppgifter om budget, hur många arbetare projektet ska nå, vilka fabriker som deltar, när det startar eller vilka mätbara mål som gäller. Det är inte ovanligt i ett pressmeddelande, men det betyder att det är svårt att säga hur stort projektet är och hur resultatet ska följas upp. Texten är dessutom skriven av parterna själva och är ingen oberoende granskning.

Bakgrund: från Mirpur och Gazipur till Chattogram

Samarbetet har lång historia. Enligt Lindex pressmeddelande från 2018 har företaget samarbetat med WaterAid sedan 2014. Det har skett i flera steg:

  • Mirpur i Dhaka. Ett treårigt projekt med planerad start den 1 april 2018, finansierat av överskott från försäljningen av Lindex påsar inom initiativet One Bag Habit. Enligt Lindex pressmeddelande från maj 2021 avslutades det i mars 2021 och nådde fler än 6 500 personer med rent vatten och bättre sanitet. Dessutom fick 7 000 personer information om hygien och 100 unga kvinnor utbildades till förändringsagenter.
  • Gazipur i Dhakaområdet. Samma pressmeddelande från 2021 beskriver ett projekt med vattenpunkter, handtvätt och toaletter för boende och skolelever, utbildning i sanitet och hygien, information om covid-19 och påverkansarbete för regnvattenuppsamling vid anslutna textilfabriker. Några siffror för hur många som nås anges inte.
  • Chattogram. Projektet som presenterades den 14 oktober 2026.

I maj 2026 lanserade Lindex och WaterAid dessutom en insamling för menshälsa, där 14 kronor kunde räcka till en lektion och Lindex dubblerade bidragen. Den gällde WaterAids arbete globalt och inte särskilt Bangladesh.

Varför spelar vatten, toaletter och hygien roll för arbetarna?

Det är en rimlig fråga varför ett klädföretag satsar på toaletter och vattenpunkter. Forskningen ger några svar, men också några förbehåll.

Frånvaro och ekonomi

WaterAid har tillsammans med flera företag undersökt sex arbetsplatser i Indien och Bangladesh i rapporten Boosting business. För de tre konfektionsfabrikerna i Bangladesh anger rapporten att frånvaron minskade med 15 procent, vilket den tillskriver insatserna för vatten, sanitet och hygien. Ekonomin såg däremot olika ut. Enligt min läsning av rapportens tabell fick en av de tre fabrikerna en mycket hög beräknad avkastning på tio års sikt, medan två fick negativ. Rapporten påpekar också att undersökningen gjordes under covid-19 och att många siffror är uppskattningar. Slutsatsen blir att insatser kan löna sig, men att det inte är givet.

Menshälsa räcker inte för att höja närvaron

Studien Improved Menstrual Health and the Workplace följde omkring 1 900 kvinnliga arbetare i fyra bangladeshiska fabriker. Gratis bindor och information om menshygien, var för sig och tillsammans, förbättrade rutiner och hälsa. Enligt sammanfattningen gav det ändå inte bättre närvaro eller högre inkomst. Min tolkning är att hälsa och värdighet är mål i sig, så närvaron kan inte vara det enda måttet på om en insats lyckats.

Värme, översvämningar och stormar

Rapporten Higher Ground? från Cornell University och Schroders räknar i sina modellberäkningar med att antalet dagar med värmebelastning över 30,5 grader WBGT i Chattogram ökar från cirka 50 år 2030 till cirka 85 år 2050. WBGT är ett värmemått som tar hänsyn både till temperatur och luftfuktighet. Enligt en artikel i Eco-Business om samma forskning kan omkring en tredjedel av fabrikerna i Bangladesh utsättas för ovanligt hög översvämningsrisk till år 2030. Det passar med Stimson Centers beskrivning av Chattogram som en stad som drabbas av cykloner, översvämningar och jordskred och där ungefär en fjärdedel av invånarna bor i informella bosättningar.

Vattnet i staden

För den som arbetar med VA är kanske detta mest intressant. Chattogram Wasa hämtar vatten från floderna Halda och Karnaphuli. Enligt en ledare i Daily Ittefaq i februari 2026 har havsvatten som tränger in gjort råvattnet saltare, produktionen har minskat och många hushåll får vatten bara med avbrott. Behovet anges till 58 crore liter per dygn, alltså 580 miljoner liter, och väntas bli 75 crore liter, 750 miljoner, år 2032. Det är en ledartext och inte en rapport från vattenbolaget, så siffrorna bör tas med den reservationen.

Vad kan VA-branschen ta med sig?

Det här är mina egna slutsatser och inget som står i pressmeddelandet.

  • Teknik och beteende hör ihop. Projektet kombinerar anläggningar med utbildning och dialog, vilket är en bra utgångspunkt. Pressmeddelandet säger däremot inget om hur effekten av utbildningen ska mätas.
  • Råvattnet sätter taket. Fabrikernas och bostädernas vattenpunkter hjälper bara om det finns vatten att hämta. Pressmeddelandet säger inte hur projektet förhåller sig till stadens vattenförsörjning, och det vore intressant att få veta.
  • Mätbarhet avgör värdet av ramverket. Ett sätt att bedöma leverantörernas arbete med vatten, sanitet och hygien påminner om hur en VA-organisation följer upp krav på sina industrikunder. Hur användbart det blir beror på vilka indikatorer som väljs och om de redovisas öppet.
  • Klimatet påverkar själva vattenresursen. Saltet i råvattnet visar att klimatanpassning inte bara gäller dagvatten och skyfall.

Frågor till dig som läser

Jag vill veta hur ni ser på det här. Berätta gärna:

  • Hur bedömer ni vatten- och sanitetsfrågor hos leverantörer eller industrikunder?
  • Vilka mått skulle du vilja se i ett projekt som detta, för att veta om det fungerar?
  • Har ni erfarenhet av internationella samarbeten mellan VA-organisationer?

Har du erfarenheter, svar eller rättelser är du välkommen att höra av dig här på VAKonsults sida.

Källor

Sidorna lästes i oktober 2026. Siffror och rutiner kan ändras.
Bild från: pexels.com

Projektet och samarbetet

Forskning och rapporter

Chattogram