Kommunernas dyraste vana: att uppfinna hjulet igen

Om prestigekultur, stuprör och den outnyttjade kraften i kommunalt samarbete

Som verksam inom VA-branschen har jag många gånger ställt samma fråga:

Har någon annan kommun redan löst det här problemet som vi kan prata med?

Svaret är ofta detsamma:

Det här löser vi själva.

För mig är det ett märkligt förhållningssätt. Sveriges kommuner står inför liknande utmaningar. Klimatanpassning, skyfall, åldrande ledningsnät, mer effektiv dagvattenhantering, exploatering och ökade krav på hållbarhet. Problemen ser ofta olika ut på detaljnivå, men grunden är densamma.

Ändå agerar många kommuner som om de vore ensamma i världen.

En kultur av självständighet

Kommuner är av tradition självständiga organisationer. Det finns goda skäl till det. Lokala förutsättningar skiljer sig åt och besluten ska anpassas efter invånarnas behov.

Men självständighet har ibland utvecklats till något annat.

Istället för att fråga hur andra gjort väljer vi att genomföra egna utredningar, anlita egna konsulter och utveckla egna arbetssätt. Inte för att lösningen nödvändigtvis blir bättre, utan för att den blir vår egen.

Konsekvensen blir att hundratals kommuner lägger tid och pengar på att lösa samma problem parallellt.

Prestigen kostar pengar

Det finns sällan en uttalad ovilja att samarbeta. Snarare handlar det om en kultur där det uppfattas som mer professionellt att ta fram egna lösningar än att använda andras erfarenheter.

Men i praktiken innebär det ofta att skattepengar används ineffektivt.

Om en grannkommun redan har genomfört ett framgångsrikt projekt för till exempel dagvattenhantering, varför börjar vi då från noll utan att fråga?

Om en annan kommun har tagit fram mallar för olika saker som ledningsrätt olika typer av avtal eller checklistor för olika arbetsroller, varför inte använda dem som utgångspunkt då?

Ingen ingenjör bygger nya matematiska formler inför varje projekt. Ingen läkare utvecklar egna behandlingsmetoder för varje patient. Professionella verksamheter bygger på att man lär av varandra.

Varför skulle kommunal VA-verksamhet vara annorlunda?

Rädslan för att kopiera

Det finns ibland en rädsla för att jämföra sig med andra kommuner. Man lyfter fram att förutsättningarna är unika.

Och visst är de det.

Men unika förutsättningar är inte ett argument för att ignorera andras erfarenheter. Tvärtom. Det är genom att studera flera olika exempel som vi kan förstå vilka delar som går att anpassa till våra egna behov.

Att inspireras av andra är inte att kopiera. Det är att vara professionell.

Vi behöver bli bättre på att dela kunskap

VA-Sverige står inför enorma investeringar de kommande decennierna. Ledningsnät ska förnyas, reningsverk byggas ut och klimatförändringarnas effekter hanteras.

Utmaningarna är så stora att ingen kommun kommer att kunna utveckla alla svar på egen hand.

Därför borde varje projektledare, chef och specialist ställa en enkel fråga innan ett nytt arbete startar:

Vem har redan gjort detta?

Kanske finns svaret i grannkommunen.

Kanske finns svaret hos en kommun på andra sidan landet.

Och kanske är det mest kostnadseffektiva beslutet inte att uppfinna hjulet igen, utan att lära av någon som redan fått det att rulla.

Från konkurrens till kollegialitet

Kommuner konkurrerar inte med varandra på samma sätt som företag gör. Vi har samma uppdrag: att skapa fungerande samhällen för våra medborgare.

Därför borde erfarenhetsutbyte vara norm, inte undantag.

Den kommun som öppet delar med sig av sina misstag och framgångar hjälper inte bara sina kollegor. Den bidrar också till att använda skattebetalarnas pengar bättre.

Och i en tid när VA-sektorn står inför historiskt stora utmaningar kanske den viktigaste innovationen inte är en ny teknisk lösning.

Kanske är det att vi börjar prata mer med varandra.

En sista önskan för framtidens VA-Sverige

Min önskan är egentligen ganska enkel.

Att fler kommuner vågar lyfta blicken och se sina kollegor i andra kommuner som en resurs snarare än som någon man sällan behöver kontakta.

Att det blir lika naturligt att fråga hur andra har löst en fråga som att anlita en konsult eller beställa en utredning.

Att vi delar med oss av våra erfarenheter, våra framgångar och våra misstag. För varje gång en kommun slipper upprepa ett arbete som redan har gjorts någon annanstans vinner vi alla. Inte minst de skattebetalare som finansierar verksamheten.

Så nästa gång ett VA-problem dyker upp hoppas jag därför att den första frågan inte är:

Hur ska vi lösa detta?

Utan:

Vem har redan löst detta?